23.18
vet inte vad jag ska skriva.
fick tips av en vän att man smälter sorgen lättare om man skriver av sig.
så tänkte väl att jag skulle prova med det.
känner att jag skulle villa 'lätta' på sorgen på något vis, efter Mattes död. men vet bara inte hur.
nätterna blir längre och längre känns det som, kanske för att jag sitter vaken mesta delen av dom, gråter&gråter.
kan bokstavligen ligga och vika mig dubbel för att det gör så ont, ont att veta att jag aldrig mer kommer se ditt leende.
vi kanske inte var den närmaste släkten & hade den bästa kontakten.
men jag kommer ihåg hur mycket alla vi, du, jag, julia, emmy, johan, anton, andres och christian alltid var med varan när vi var mindre.
jag kommer ihåg att jag kunde sitta och kolla på dina facebook bilder med mina vänner och när det kom upp någon ful&halv galen bild sa jag alltid: hahaha, och tänk att han ska man vara släkt med!
det var aboslut inget illa menat mot dig, utan mer att du var en sådan galen och rolig person.
jag är mer stolt över att jag är släkt med dej, och är en ''johansson''.
det finns en sak som jag hatar mig själv för, och kommer alltid att göra.
varför,varför,varför åkte jag aldrig hem den lördan från hanna!?
jag hade ju kunna fått ett sista hejdå av dig då iaf, men ist åkte jag till moa och sov där.
finns inget som jag ångrar så mycket i hela livet som det.
skulle kunna göra vad som helts i hela världen för att få tillbaka dig.
åå herregud, börjar bli dax att sova nu. men som vanligt kommer jag väl ligga vaken ett par timmar till.
jag hatar nätter&kvällarna, det är dom som är värst.
finns så mycket mer tid då att tänka på allt då.
dagarna funkar väl, har någonting att göra då och folk omkring mig.
då kan jag skratta och le, men det känns inte äkta på något vis. ibland fejkar jag det, för att slippa visa alla hur svag jag egnetligen är och slippa alla frågor.
att vara ensam är inget jag gillar, allt blir bara hemskt då.
en av önskningarna jag har just nu är att hitta någon, någon som alltid kommer att finnas där för mig, ge mig lite kärlek när jag behöver det, stötta mig när jag är svag, torka mina tårar när jag gråter och älska mig när jag förtjänar det.
fick tips av en vän att man smälter sorgen lättare om man skriver av sig.
så tänkte väl att jag skulle prova med det.
känner att jag skulle villa 'lätta' på sorgen på något vis, efter Mattes död. men vet bara inte hur.
nätterna blir längre och längre känns det som, kanske för att jag sitter vaken mesta delen av dom, gråter&gråter.
kan bokstavligen ligga och vika mig dubbel för att det gör så ont, ont att veta att jag aldrig mer kommer se ditt leende.
vi kanske inte var den närmaste släkten & hade den bästa kontakten.
men jag kommer ihåg hur mycket alla vi, du, jag, julia, emmy, johan, anton, andres och christian alltid var med varan när vi var mindre.
jag kommer ihåg att jag kunde sitta och kolla på dina facebook bilder med mina vänner och när det kom upp någon ful&halv galen bild sa jag alltid: hahaha, och tänk att han ska man vara släkt med!
det var aboslut inget illa menat mot dig, utan mer att du var en sådan galen och rolig person.
jag är mer stolt över att jag är släkt med dej, och är en ''johansson''.
det finns en sak som jag hatar mig själv för, och kommer alltid att göra.
varför,varför,varför åkte jag aldrig hem den lördan från hanna!?
jag hade ju kunna fått ett sista hejdå av dig då iaf, men ist åkte jag till moa och sov där.
finns inget som jag ångrar så mycket i hela livet som det.
skulle kunna göra vad som helts i hela världen för att få tillbaka dig.
åå herregud, börjar bli dax att sova nu. men som vanligt kommer jag väl ligga vaken ett par timmar till.
jag hatar nätter&kvällarna, det är dom som är värst.
finns så mycket mer tid då att tänka på allt då.
dagarna funkar väl, har någonting att göra då och folk omkring mig.
då kan jag skratta och le, men det känns inte äkta på något vis. ibland fejkar jag det, för att slippa visa alla hur svag jag egnetligen är och slippa alla frågor.
att vara ensam är inget jag gillar, allt blir bara hemskt då.
en av önskningarna jag har just nu är att hitta någon, någon som alltid kommer att finnas där för mig, ge mig lite kärlek när jag behöver det, stötta mig när jag är svag, torka mina tårar när jag gråter och älska mig när jag förtjänar det.
Kommentarer
Trackback