satt nyss och läste igenom din facebook och vad alla har skrivit till dig sedan 2 oktober.
de va så fint, tårarna gick inte längre att hålla tillbaka efter ett tag.
de gjorde så ont i mig, jag tror att jag börjar inse att du verkligen är borta.
men jag vill det aboslut inte de.
men de har börja gått för många dagar och veckor att man ska fortsätta hoppas-
hoppas på att allt är en mardröm, att vakna upp ur detta helvete snart.
det går inte att beskriva hur jag känner.
detta tomrum du lämnade, det kommer aldrig att fyllas igen.
kanske en bit, men aldrig hela. det finns ett ställe i mitt hjärta som är ditt, som ingen annan ska få ta.

Mattias♥